Semidiesel

Från tändkula till modern motor

En hel del har hänt under utvecklingen från tändkulemotor till en modern startmotor.

En tändkulemotor måste värmas upp för att kunna köras. De första varianterna värmdes upp med en blåslampa, men senare modeller löste detta på andra sätt, exempelvis genom elektrisk uppvärmning.

Även modern förbränningsmotor, av den typ som finns i personbilar, behöver hjälp för att komma igång. Därför finns en startmotor, som sätter motorns svänghjul i rörelse. I en förbränningsmotor måste nämligen bränslet komprimeras innan det antänds, och för detta måste kolven eller kolvarna sättas i rörelse. I förbränningsmotorernas barndom startades de för hand, med hjälp av en vev, men detta var ofta riskabelt, eftersom veven kunde sättas i spin och slå till den som försökte starta motorn. Att istället låta en mindre motor starta förbränningsmotorn minskade risken för olyckor.

Även en tändkulemotor behöver, förutom att kulan måste värmas upp, startas så att svänghjulet sätts igång. Detta kan ske på flera sätt, bl.a. med en elektrisk startmotor som liknar den på förbränningsmotorer. Motorn kan även startas med tryckluft. I en cylinder finns en startventil, och när man pumpar in bränsle för hand. Startventilen öppnas, och luft kommer in som pressar ned kolven och startar motorn. Förbränningsmotorer går inte att starta på detta sätt.